Min brors flickvän
För en vecka sedan så var vi och hämtade ut 6 biljetter till förhandsvisningen av Min Brors Flickvän. Nu vart vi dock bara 5 som gick och det märktes i salongen att det var även andra som hade andra planer.
Resan till biografen var inte så smidig som jag (T) hade hoppats på. Med sjukdom i kroppen och en bakgrund av åksjuka hade jag oturen att hamna på en buss där busschauffören körde som en långsam berg och dalbana. Det resulterade i en katastrofal yrsel och jag hade endast 10 minuter att återhämta mig innan bion skulle börja.
Hur som helst gav filmen mig mycket blandade känslor. Steve Carell spelade sin roll fin fint (tråkigt nog inte resten av skådespelarna), men tanken bakom filmen har man sett så många gånger tidigare. Det fanns en del humoristiska scener men folket i salongen hade en fördröjd klocka inställd i sina huvuden verkade det som. Det var en film som man absolut kan titta på men jag rekommenderar att man väntar tills den kommer ut på DVD. I Jönköping där det inte finns allt för mycket att göra om dagarna så kan man nog ta och traska ner till SF och se den...
S kommer med sin uppfattning av filmen senare under kvällen;....to be continued.
Då var det S här. Äntligen hemma, dagens höjdpunkt som T redan har nämnt var "Dan in real life" en sk. känslofylld och rolig film. Det var ett tag sedan som en scen överraskade mig såpass, vilket resulterade i att jag tog tag i T arm och klämde/vred om.
Filmen var helt okej i sin helhet, värd att se om man känner för att hitta på något en tråkig eftermiddag. Skådespelarna enligt mig var medelmåttiga. Jag tycker inte om Steve Carell egentligen efter hans mindre bra prestation i "Evan Den Allsmäktige", men här var han bättre.
Efter filmen gick jag och J till Kafé Paus (Jönköping) med stor matlust. Deras pastasallad såg däremot inte alls god ut och deras kassaservice var kass. 3 tjejer stod placerade inne i köket och tittade ut mot kassan med jämna mellanrum där vi stod men var inte ett dugg behjälpliga. Efter någon minut och en del klagomål från mig till Johan bestämde vi oss för att inte äta där utan tog istället en bit av deras morotskaka. Efter hetsätningen av kakan gick vi vidare till ett mer pålitligt café "Johans" (Jönköping), där vi båda tog varsin sallad med kycklingsfilé, jag åt så att jag började må illa och ändå fanns det mat kvar på tallriken. Salladen va riktigt god och rekomenderas varmt.
Då var det dags att koppla av framför tv:n en stund..
Resan till biografen var inte så smidig som jag (T) hade hoppats på. Med sjukdom i kroppen och en bakgrund av åksjuka hade jag oturen att hamna på en buss där busschauffören körde som en långsam berg och dalbana. Det resulterade i en katastrofal yrsel och jag hade endast 10 minuter att återhämta mig innan bion skulle börja.
Hur som helst gav filmen mig mycket blandade känslor. Steve Carell spelade sin roll fin fint (tråkigt nog inte resten av skådespelarna), men tanken bakom filmen har man sett så många gånger tidigare. Det fanns en del humoristiska scener men folket i salongen hade en fördröjd klocka inställd i sina huvuden verkade det som. Det var en film som man absolut kan titta på men jag rekommenderar att man väntar tills den kommer ut på DVD. I Jönköping där det inte finns allt för mycket att göra om dagarna så kan man nog ta och traska ner till SF och se den...
Orginaltiteln är Dan In Real Life
Trailern är från www.YouTube.com
S kommer med sin uppfattning av filmen senare under kvällen;....to be continued.
Då var det S här. Äntligen hemma, dagens höjdpunkt som T redan har nämnt var "Dan in real life" en sk. känslofylld och rolig film. Det var ett tag sedan som en scen överraskade mig såpass, vilket resulterade i att jag tog tag i T arm och klämde/vred om.
Filmen var helt okej i sin helhet, värd att se om man känner för att hitta på något en tråkig eftermiddag. Skådespelarna enligt mig var medelmåttiga. Jag tycker inte om Steve Carell egentligen efter hans mindre bra prestation i "Evan Den Allsmäktige", men här var han bättre.
Efter filmen gick jag och J till Kafé Paus (Jönköping) med stor matlust. Deras pastasallad såg däremot inte alls god ut och deras kassaservice var kass. 3 tjejer stod placerade inne i köket och tittade ut mot kassan med jämna mellanrum där vi stod men var inte ett dugg behjälpliga. Efter någon minut och en del klagomål från mig till Johan bestämde vi oss för att inte äta där utan tog istället en bit av deras morotskaka. Efter hetsätningen av kakan gick vi vidare till ett mer pålitligt café "Johans" (Jönköping), där vi båda tog varsin sallad med kycklingsfilé, jag åt så att jag började må illa och ändå fanns det mat kvar på tallriken. Salladen va riktigt god och rekomenderas varmt.
Då var det dags att koppla av framför tv:n en stund..
Kommentarer
Trackback
