Sluta rör till det!
Nu ska jag avslöja något som jag har upptäckt under mina år.
Sanningen om livets mest eftertraktade förhållande.
Konsten att hålla ett förhållande vid liv är inte glädje eller kärlek. Det är kompromisser och återigen kompromisser.
Det börjar mjukt, ställer in några träffar eller faktiskt gör saker utan att ens komma ihåg att ringa en.
Det där vill inte jag ha. Jag vill ha någon som älskar mig varje sekund, en som uppskattar och njuter av varenda dag med mig, jag vill inte vara någons reservplan jag är värd mer.
Och om jag inte hittar den rätte idag så lär jag göra det senare, jag har inte brottom, kärleken kommer när man minst anar det.
Dock inte från någon som skyller tillbaka allting på dig och vad som än händer så är det alltid ditt fel pga. hans förmåga att vända problemet till hans fördel, "Sluta rör till det!".
Jag vill ha romans och uppvaktning, jag vill ha närhet och glädje, jag vill ha det som finns i kärleksdikter jag vill ha någon som inte gör mig ledsen oftare än glad. Jag vill vara huvudaktiviteten i någons liv och bli älskad. Inte kommas ihåg när jag behövs, jag vill behövas hela tiden.
Det värsta av allt är när man blir tagen förgivet och ens sällskap och existens inte uppskattas längre.
Det bästa med kärlek skall vara att man inte ens behöver tala om det, att man klickar på ett övernaturligt plan.
Men vad vet jag om kärlek jag är knapp 20 år.
Mina tankar flyger iväg och leker på sitt håll medan verkligheten ropar och jag måste återgå.
