canarydiamond

Det är precis som vanligt, regnet låter när den krockar med fönsterglaset och jag kan känna dess doft ända in till rummet som är tomt på folk, där jag är den enda personen som andas och visar min närvaro.

Mörkret har lagt sig jämt över himmelen och täckt allt ljus som brukade ge mig energi och entusiasm. Ända sedan jag var liten har jag betraktat mörker som någonting hemlighetsfullt, mörkret har något att berätta, en hemlighet åt oss alla, den bär på livshistorier, synpunkter och erfarenhet från flera århundraden tillbaka. Kan det vara möjligt att det är samma himmel som jag betraktar härifrån som jag brukade prata till som en liten flicka ?

Livet bär på många fascinerande sammankopplingar som oftast inte ens kan förknippas med logik. Kulturen har uppfattat mörkret som något farligt och fruktansvärd, när mörkret lägger sig skall alla befinna sig inom husets väggar där man är trygg. Fast idag betyder mörker lycka och betraktas som någonting lugnande och harmoniskt. På natten skall alla som har lust gå ut och njuta av vad staden har att erbjuda. Nu när jag tänker efter är det en tydlig förklaring till varför mina föräldrar aldrig känner sig trygga med att släppa ut mig om nätterna och sova tryggt tills de ser mig vid frukosten nästa dag. Nej det skall helst inte existera men om jag insisterar så sitter mamma uppe med sällskap av en halvtaskig film för att fördriva tiden och invänta min hemkomst.

På tal om kulturen så har vi väldigt många regler och riktlinjer om hur vi får röra oss och hur vi absolut inte får bete oss, mest är det sånt vi inte får göra, det står inte mycket om det vi får göra utan det begränsas av de generella reglerna om vad vi inte får göra som begränsar det odiskuterade. Det är inte lätt, ibland förstår inte ens jag mig på allting och ändå är jag född och uppvuxen i ett land som befinner sig inom orientens gränser

Har ni någonsin sett ett program och fått rysningar? känt att det de sysslar med är exakt ditt drömjobb?

Så känner jag varje måndagskväll efter att kollat oavbrutet på kanal 4 i en timma.
    Den här perioden är nog världens svåraste prövning på om man klarar av pressen eller gör som många andra och ger upp den dröm man har haft sedan man växte upp och fick en liten portfölj i födelsdagspresent som man gick och bar på med krona, änglarvingar och en rosa prinsessklänning.

Det här är något jag vill ha och ska därför kämpa för det, fast jag känner inte för någon stor fajt utan är mest trött på allt som händer.
Dagarna går förbi innan man hinner blinka bort sömnen från ögonen, och man möter prövning på prövning.


Undra när man kan ha det bra igen.......

Kvällen har varit ytterst soft med minimala rörelser och ansträngningar, vi har bara kollat på tv och snackat om allt och ingenting.

Jag har gått runt och tvekat på att skriva ett inlägg om saker jag inte vet, för oftast vill folk läsa om något man vet om så man lär sig lite eller har något att jämföra med sin egna situation.

Men det här inlägget blir om saker jag inte vet om saker som jag faktiskt undrar över och sånt jag inte har svar på.
Jag går runt och bär på en konstig känsla utan någon egentlig anledning, jag kan inte sätta fingret på vad jag känner och varför jag känner som jag gör.

Det känns som att jag har ett svart moln över mig, allt jag gör blir hyfsat men det är någonting där som ser till att det inte blir perfekt, känslan av att sätta någonting 100procentigt känns väldigt avlägsen och bortglömd. För varje dag bryter den ner mer och mer av min entusiasm och glöd utan någon anledning.

Har ni någonsing kännt er så misslyckade att ni har vant er vid den smärtan och lärt er att leva med den istället för att förbättra situationen? kännt er missförstådda pga. ert dåliga insats och otillräcklighet, fått så mycket ångest att era dagar att gått åt att stirra rakt ut utan ett endaste frivillig rörelse, och ni har blivit så bedövade innombords att saker och ting inte spelar lika stor roll som förut?

Men varför?
Det har inte hänt något speciellt jag har bara ingen ork att göra någonting, varken resa mig upp eller fortsätta sitta kvar, vara vaken eller sova, äta eller vara hungrig, dock är detta väldigt mycket djupare än det jag känner mig men ungefär så är det, jag lever fortfarande min vardag som alla andra tidigare dagar men det känns inte som att jag njuter av den, jag känner mig frånvarande från mitt egna liv, hur kan det vara möjligt?

Flummigt? jag vet var bara tvungen och göra ännu ett försök för att beskriva mina känslor.

Allt är bra men antingen känns min vardag som en skum dröm, eller som en dimmig verklighet.

---

Nu blir det Advokaterna för min del......

...Även om alla stunder inte lyckas komma med i bloggen.


Veckan skulle nog beskriva som hektiskt dock inte pga. all plugg som borde göras utan ren och sann Ebaysjukan, once you start you can´t stop.

Veckan har inte varit märkvärdig i någon bemärkelse men ändå ytterst behaglig och slapp, skönt och känna av "vilakänslan" när jag tänker på veckan. Idag fick jag för mig att jag ville införskaffa en ny mobiltelefon nämligen "samsung touchwiz"

I helgen har jag hunnit besöka Göteborg och firat älsklingen, det var riktigt mysigt att äta god mat, dricka gott och sätta sig i biomörkret i flera timmar.

Jag är riktigt glad att allting går bra just nu och att jag har eller snarare T har lyckats klicka hem två stycken klänningar från ebay.


En fin klänningen som passar till alla tillfällen.


Jag längar till sommaren när jag kan ta på mig den här fina klänningen.
Och går runt på stan med massa inköpta fingrejer.


Nu är det bara vänta och se om de lever upp till mina förväntningar.

Puss