P.S. I love you....
Kan man verkligen veta vad som är bäst för en i stundens hetta?
Kan ens åsikter basera sig på några upplevelser vars existens upphör efter att man har mötts?
I love you brukar beskriva hur en person känner inför en annan, men efter missbrukande och för lite tanke bakom användandet kan det ord som annars kan betyda mest för en låta meningslös och oviktig. Jag tycker att filmen "P.S. I love you" beskriver de starkaste känslorna som finns i våran vardag, kärlek, hat och saknad.
Ibland kan man känna sig fångad av verkligheten och inte våga säga ifrån för att man är för rädd för att mista något som man egentligen inte behöver så mycket som man tror. Därför är det alltid viktigast att lära känna sig själv bäst och placera sig själv framför alla andra och bry sig mest om sina egna känslor innan man tar hänsyn till vad andra känner, filmen visar oss hur viktigt det är för en person att lära känna sig själv, att acceptera sig själv för att sedan komma över svårigheter i sitt liv och börja leva igen. Detta är dock lättare sagt än gjort, men alla börjar från början och man klättrar upp och blir bättre för varje gång man sätter sina egna känslor framför andras.
För att bli älskad och omtyckt måste man älska sig själv i grund och botten, för om inte ens DU älskar dig själv, hur ska du då förvänta dig att någon annan ska göra det?
"P.S I love you" är en film jag rekommenderar varmt och blir känslosam till fortfarande efter mina tio gång som jag har sett den filmen.
P.S. I love you
P.S. Do you love me?