Jag vet inte längre..

Jag har gått runt och tvekat på att skriva ett inlägg om saker jag inte vet, för oftast vill folk läsa om något man vet om så man lär sig lite eller har något att jämföra med sin egna situation.

Men det här inlägget blir om saker jag inte vet om saker som jag faktiskt undrar över och sånt jag inte har svar på.
Jag går runt och bär på en konstig känsla utan någon egentlig anledning, jag kan inte sätta fingret på vad jag känner och varför jag känner som jag gör.

Det känns som att jag har ett svart moln över mig, allt jag gör blir hyfsat men det är någonting där som ser till att det inte blir perfekt, känslan av att sätta någonting 100procentigt känns väldigt avlägsen och bortglömd. För varje dag bryter den ner mer och mer av min entusiasm och glöd utan någon anledning.

Har ni någonsing kännt er så misslyckade att ni har vant er vid den smärtan och lärt er att leva med den istället för att förbättra situationen? kännt er missförstådda pga. ert dåliga insats och otillräcklighet, fått så mycket ångest att era dagar att gått åt att stirra rakt ut utan ett endaste frivillig rörelse, och ni har blivit så bedövade innombords att saker och ting inte spelar lika stor roll som förut?

Men varför?
Det har inte hänt något speciellt jag har bara ingen ork att göra någonting, varken resa mig upp eller fortsätta sitta kvar, vara vaken eller sova, äta eller vara hungrig, dock är detta väldigt mycket djupare än det jag känner mig men ungefär så är det, jag lever fortfarande min vardag som alla andra tidigare dagar men det känns inte som att jag njuter av den, jag känner mig frånvarande från mitt egna liv, hur kan det vara möjligt?

Flummigt? jag vet var bara tvungen och göra ännu ett försök för att beskriva mina känslor.

Allt är bra men antingen känns min vardag som en skum dröm, eller som en dimmig verklighet.





Nu blir det Advokaterna för min del......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0