canarydiamond

Det är precis som vanligt, regnet låter när den krockar med fönsterglaset och jag kan känna dess doft ända in till rummet som är tomt på folk, där jag är den enda personen som andas och visar min närvaro.

Mörkret har lagt sig jämt över himmelen och täckt allt ljus som brukade ge mig energi och entusiasm. Ända sedan jag var liten har jag betraktat mörker som någonting hemlighetsfullt, mörkret har något att berätta, en hemlighet åt oss alla, den bär på livshistorier, synpunkter och erfarenhet från flera århundraden tillbaka. Kan det vara möjligt att det är samma himmel som jag betraktar härifrån som jag brukade prata till som en liten flicka ?

Livet bär på många fascinerande sammankopplingar som oftast inte ens kan förknippas med logik. Kulturen har uppfattat mörkret som något farligt och fruktansvärd, när mörkret lägger sig skall alla befinna sig inom husets väggar där man är trygg. Fast idag betyder mörker lycka och betraktas som någonting lugnande och harmoniskt. På natten skall alla som har lust gå ut och njuta av vad staden har att erbjuda. Nu när jag tänker efter är det en tydlig förklaring till varför mina föräldrar aldrig känner sig trygga med att släppa ut mig om nätterna och sova tryggt tills de ser mig vid frukosten nästa dag. Nej det skall helst inte existera men om jag insisterar så sitter mamma uppe med sällskap av en halvtaskig film för att fördriva tiden och invänta min hemkomst.

På tal om kulturen så har vi väldigt många regler och riktlinjer om hur vi får röra oss och hur vi absolut inte får bete oss, mest är det sånt vi inte får göra, det står inte mycket om det vi får göra utan det begränsas av de generella reglerna om vad vi inte får göra som begränsar det odiskuterade. Det är inte lätt, ibland förstår inte ens jag mig på allting och ändå är jag född och uppvuxen i ett land som befinner sig inom orientens gränser